Om gårds- och soldatnamn i Dalarna

Om gårds- och soldatnamn i Dalarna.

Alltsedan medeltiden har allmogen i Dalarna namngetts med dopnamn plus faderns namn med

tillägg av -son eller -dotter. Ett sådant farsnamn kallas patronymikon.

Antalet dopnamn var begränsat. Under första halvan av 1700-talet döptes 80 % av pojkarna

i Boda till Anders, Olof, Erik eller Hans. När befolkningen växte, blev det nödvändigt att skilja

på personer med samma namn. Det skedde genom ett tillägg före namnet. Ända in i sen tid har

en byggnadsarbetare i Stockholm kunnat kallas Leksands-Anders för att skilja honom från andra

Anders Johansson. Sådana tillägg ärvdes ofta av barnen och knöts därmed till gården. De kallas

därför gårdsnamn.

En smed kunde kallas Smed Anders Hansson, och gården kallades Smedgården. Sönerna kallades

Smed Hans Andersson etc, även om de inte blev smeder. En man från byn Gruvriset kunde kallas

Gruvris Erik Hansson. Namn som Stor och Liss (= liten) förekom i många byar.

Dopnamn användes ofta på samma sätt. Danielsgården fick sitt namn av någon förfader som hette

Daniel. När hushåll delades kunde gårdsnamnet kompletteras för att skilja familjerna åt. Eriks Erik

Andersson och Eriks Anders Andersson kunde ge upphov till två släkter Erikers och Erikanders.

Namnen drogs så småningom samman till oigenkännlighet. Hans eller Anders Mårtens blev Smårs,

Erik Nils blev Knis etc. Bunis anses vara en sammandragning av Bud-Nils = Nils från Bodbyn, Jelk

kan komma från Gäl-Erik (Gäl = gärde).

I de fall en gård togs över av en måg, ersatte han normalt sitt gårdsnamn med hustruns, vilket visar

att namnet var fastare knutet till gården än till personen. Det sades skämtsamt att han tog särknamnet,

vilket nu är ett vedertaget begrepp.

Soldatnamnen har i många fall gått över till gårdsnamn. Indelningsverket, som avskaffades i början av

1900-talet, innebar att Sverige hade en deltidsanställd yrkesarmé som i fredstid betalades av bönderna

och som innebar en beskattning av jordbruksmark.

Rättviks socken inklusive Boda kapellag och vissa delar av angränsande socknar skulle hålla ett kompani

om 150 soldater. Gårdarna hade taxerats och förts samman i 150 likvärdiga enheter (rotar), som var och

en skulle värva en soldat och svara för en del av hans försörjning. Ofta var det en bonde eller bondson från

trakten som lät värva sig.

När systemet var nytt på 1600-talet fann befälet det omöjligt att skilja på alla Anders Andersson och Erik

Ersson, så man gav varje soldat ett eget namn, gärna kort och med militär eller djurisk anknytning, t ex Stöt,

Hjorth etc. När en soldat skulle ersättas var det bekvämt att låta efterträdaren överta namnet. På så sätt blev

soldatnamnet också ett namn på roten.

Soldatnamnet ärvdes ofta av barnen som gårdsnamn, särskilt om klyvningen av gårdar hade lett till att det

fanns två eller flera hushåll med samma gårdsnamn. Därav följde att det kunde finnas familjer med samma

gårdsnamn, inte nödvändigtvis i samma by, som härstammade från olika soldater som hade tjänstgjort för

samma rote. Namnet Stöt är ett exempel på detta.

Prästerskapet tycks länge ha betraktat gårdsnamnen med en viss ovilja. De infördes efterhand i husförhörs-

längderna, men förekommer inte i ministerialböckerna, som var primärregistret, förrän i mitten av 1800-talet.

Detta vållar naturligtvis släktforskarna bekymmer, särskilt som moderns namn inte började införas i Rättvik-

Bodas dopbok förrän 1750.

De som lämnade jordbruket slopade vanligtvis gårdsnamnet och använde sitt patronymikon som ett vanligt

efternamn, som ärvdes av barnen. Kvinnorna ändrade namnen på "-dotter" till namn på "-son". Av praktiska

skäl bytte många ut sina son-namn till borgerliga som Lindström och Berglund. Några använde sina gårdsnamn

oförändrade, som Berg och Hjorth, andra kompletterade dem så att Hed blev Hedberg etc.

För 40 - 50 år sedan blev det i Siljanssocknarna populärt att anta sina gårdsnamn som efternamn, särskilt som

detta var tillåtet långt efter det att andra namnändringar fordrade myndigheternas tillstånd. Det kunde ske genom

en enkel begäran hos pastorsexpeditionen. Nu, när folkbokföringen sker på dator, fordras tillstånd för varje namn-

ändring och ges bara om det nya namnet inte bärs av någon annan svensk eller man har fått medgivande från dem

som redan bär namnet. Det sätter folks fantasi på hårda prov.

Tillbaka